jackiye.blogg.se

Så tiden går fort och mycket hinner hända. 

 

Att sakta ner är något som jag under en lång tid har försökt åstakomma men det är svårare än vad man tror. 

Min bästa vän är förvånad över den jag har blivit. Och är jättebra på att påminna mig om att den jag är nu är en helt annan person än den jag var för två år sedan. På ett positivt sätt det vill säga. 

Ibland måste man bli påminnd för att se vad som sker och framför allt hur vägen varit. 

Just nu har min kropp gått in i väggen, MEN inte mitt huvud. Vilket är det bästa väckaklockan man kan få antar jag. Det är en lättare väg att komma tillbaka från.

 

Så efter årsskiftet trodde jag att jag mådde bra, jag gjorde verkligen det! 

 

Men det blev jag snabbt lärd om att jag inte var bra. Alla varningssignaler som man läser om lite blandat ,då och då märker man inte av. Man tror att man är odödlig och inget kan stoppa en. 

Men jag kan inte stoppa under stolen hur November och December har varit två extremt påfrestande och krävand samt framför allt stressande månader för mig. 
Och till stor del har det varit jobbet och privatlivet. Allt som har kunnat hända för mig (nästan) har hänt under dessa två månader. Får ont i magen av att bara skriva detta!

 

Jag har varit extremt pressad på jobbet, att hinna med att ta jobbet igenom 2 stora certifieringar på egen hand. Jobbet är stort! och när alla papper, anställda, godkännanden mm ska kontrolleras av ett företag som tar 8h att genomföra och allt som inte stämmer blir mitt fel. Det är inte bara en press för den mentala/ psykiska mående utan också på det fysiska stadiet. i 5 dagar sov jag ingenting. i 3 dagar innan den största kontrollen var jag på jobbet från 5-22 för att arbeta mig igenom alla "sista minuten saker" som var kvar att göra. Samtidigt skulle jag sköta mina dagliga uppgifter ovan på detta och all extra tid jag behövde skulle JAG lösa själv.

 

Jag klara mig igenom bägge certifieringarna med lite saker som skulle åtgärdas. Och idag har jag fått svar från den största där jag har blivit godkänd och vi får ha certifieringen kvar. Vilket är skönt för nu kan jag släppa det arbete till viss del.

Och nu sitter jag och funderar på om jag mår bra av detta ansvar. Jag får ingen utsatt tid till att göra detta och när det kommer saker jag måste göra ska jag lösa det själv... 

Jag hade ETT tydligt krav för att ta över detta ansvar och det var att det skulle stå i mitt schema vilka dagar och finnas utsatt tid för att jag skulle kunna göra arbetet. Och jag har fått ett nytt årsschema där det inte står någonting om detta. 

Det står också i den befattningsbeskrivning jag har att detta är ett krav...

 

Så åter till hur min kropp mår

 

Förra veckan hade jag en extrem smärta i magen och ont där njurarna sitter. Trodde att jag hade fått vinterkräkan men eftersom jag var hungrig så va det inte det. Ledig helg kom och det var som om någon hade slagit med ett trollspö för när jag vakna på lördagen (åkte bort hela helgen) va all smärta borta och jag mådde bra. Som mig själv igen. 

 

Måndag kom, och så gjorde även smärtan. Denna gång var den även helt annorlunda. Det var som om den hade flyttat sig och alla symptom var inte de samma som innan. 

 

På tisdag morgon på jobbet började allt med att jag började känna mig yr. Sedan blev allt bra ett tag för att sedan komma tillbaka efter 1h denna gång värre. Allt gick i vågor. 

Efter 2h kom illamående och jag trodde jag skulle spy och svimma samtidigt. Detta gjorde att jag bet ihop i 1h för att invänta nästa kollega för att gå hem. 

Åkte hem och sov hela dagen och hann boka in en läkar tid till onsdagen, igår. 

 

Väl hos läkaren började alla tester. Först trodde vi njursten, tester på det var ok. Alla tester såg bra ut till läkaren satt och gick igenom allt som var möjligt. Och kom fram till att jag har fått IBS. 

 

Yay eller nej! va nog det jobbigaste jag har fått höra på väldigt länge. Nu säger min kropp ifrån.

 

Och jag kan inte finnas där för andra längre utan måste finnas för mig själv nu och bara prioritera mig själv.